Kinnekulle är det blommande berget vid Vänerns södra kust och att besöka Kinnekulle under försommaren är verkligen en helt fantastisk upplevelse! I detta inlägg kommer vi presentera tre självklara platser att besöka när man är vid Kinnekulle och avsluta med en lite mer udda outsider.
Munkängarna och den blommande ramslöken
Ett måste när man besöker Kinnekulle är att vandra i det otroligt vackra naturreservatet Munkängarna. Vi rekommenderar att besöka Munkängarna i samband med att Ramslöken blommar, vilket normalt sett sker i slutet av maj eller början av juni beroende på hur kall våren har varit. Att vandra genom det vita havet av ramslökens blommor är en helt magisk upplevelse av doft och naturens skönhet. Detta får man verkligen inte missa när man besöker Kinnekulle!
Stora Stenbrottet
Det Stora Stenbrottet vid Kinnekulle är även det ett måste på en resa till det blommande berget! Här kan man se hur utvinningen av mineraler har skapat ett naturligt konstverk. Att de höga klipporna är verkligen en häpnadsväckande upplevelse och i mitten av stenbrottet har det även skapats en sjö i vilken man kan både fiska och bada. Stora Stenbrottet är verkligen en fantastisk plats att spendera en sommardag på! Det är även många som väljer att campa vid stenbrottet med husvagn och husbil då det finns en stor parkering där.
Högkullens utsiktstorn
Högst upp på Kinnekulles topp finner ni Högkullens utsiktstorn. Härifrån får ni en en helt fantastisk utsikt ut över Kinnekulle och Läckö. I tornet finns ett café och från toppen av tornet kan får man en milslång utsikt ut över vackra Vänern och dess kust. Detta är verkligen ett måste om man gillar vackra vyer!
Kinnekulles outsider: Oljekoken i Gössäter
Nästintill undangömd av skogens blad står den där – ruinen av ett resultat av en oljekris och en svensk beredskapsstrategi som slutade i strejker och konkurs.
Redan på 1800-talet började oljeberoendet växa fram i världen. På 1900-talet ökade sedan efterfrågan på bland annat eldningsolja och motorolja snabbt. 1873 köptes Gössäter gård av Lars W. Kylberg och därefter bildades ett skifferoljebolag i syfte att undersöka skifferoljetillgångarna i Västergötland och Närke. Det fanns gott om lättillgänglig alunskiffer på Kylbergs ägor och hans affärsidé att utvinna skifferolja ur den såg väldigt lovande ut. Det dröjde dock till produktionen kom igång, men 1893 var produktionen uppe i 1.000 liter per dag. Skifferoljan var dock av väldigt dålig kvalité och kunde endast användas till impregning av trä och bestrykning av takpapp. Några år senare lades produktionen ner helt och Kylbergs planer blev aldrig den ekonomiska succé som han hade trott på.
I samband med första världskriget blev oljeimporten kraftigt påverkad, då kriget var så energikrävande. 1917 upphörde sedan oljeimporten helt och detta medförde stora konsekvenser för hela samhället. Det gjordes då en statlig utredning som fastslog att en liknande situation aldrig skulle få inträdda igen. Skifferolja kunde kanske vara lösningen på problemet? Kinnekulle och Gössäter blev återigen föremål för ett stort projekt för att utvinna skifferolja. AB Svenska Oljeindustrin och Kungl. Marinförvaltningen skrev ett avtal där det framkom att bränn- och smöroljor skulle levereras till krigsflottan. Tack vare detta avtal påbörjades det 1918 ett bygge av ett nytt oljeverk i Gössäter och visionerna var stora, det skulle brytas 70.000 ton alunskiffer årligen.
Bygget av det nya oljeverket skulle dock aldrig bli färdigt. Flera strejker försenade bygget och när sedan oljeimporten kom igång igen efter världskriget så var det inte möjligt att få lönsamhet i projektet och 1920 gick bolaget i konkurs. Idag finns det stora betongfundament, betongvalv och dammanläggningar kvar i skogen som ett monument av vårt samhälles oljeberoende och försöken att utvinna skifferolja i Sverige under 1900-talet.
